20 dec. 2015

Kolikanfall

Detta Jullov började inte alls bra, i värsta fall skulle jag kunnat vara utan min Vinkku nu...
Men tack vare en duktig veterinär o. vårt kämpande med att hålla honom på benen mår han nu mycket bättre.

Igår på kvällen kom jag ganska sent hem från min kompis. Jag for direkt o. la kvällsmat åt hästarna. Men då såg jag att Vinkku låg där in i vindskyddet. Han steg upp o. kom ut med jobbiga steg. Plötsligt föll han bara ihop. 
Då kan jag säga er att jag fick panik. Jag sprang in efter grimman o. drog sedan upp honom. Redan då var jag säker på att han hade kolik. Vi försökte ringa olika veterinärer men ingen svarade. Till slut fick vi tag på en dejour Veterinär som kom inom 1 timme. 
Så länge vi väntade på veterinären fick vi KÄMPA SÅ IN I NORDEN att hålla Vinkku på benen.
Jag kunde inte gråta det gick bara inte, jag blev i chock. 
 Jag var jag nästan säker på att vi skulle få lämna varandra då, att han helt enkelt inte skulle bli frisk.
Vi gick runt runt runt med honom i hagen ända tills veterinären kom, jag kunde äntligen andas ut när veterinären svängde in på vår gård. Vinkku var genom svettig o. så himla trött o. så ont han hade.
Veterinären gav lugnande o. smärtstillande åt honom o. han blev på direkten mycket lugnare. Jag stod där med huvudet tryckt mot Vinkkus o. bara hoppades på att han skulle bli bra <3

Veterinären ville också slanga honom. Alltså åka ner med en slag genom hans näsa o. in i magsäcken.
Genom slangen gav hon saltvatten blandat med parafinolja åt honom. Då stod vi bara där o. hoppades på att det inte skulle kom ut någon foder ur röret, skulle det kommit foder skulle det inte varit något vidare bra med Vinkku. MEN som tur kom inte det minsta lilla foder ut ur röret vilket var ett gott tecken <3

Vi har gått med Vinkku nu i princip hela natten. Trots att jag sov en stund i natt så är jag ändå så jäkla trött. 

Men jag har också goda nyheter att komma med. Vinkku mår MYCKET bättre nu, han har blivit sig själv igen o. det är så skönt att se att han mår bättre nu. Jag har tryckt i honom en stor del parafinolja o. vatten.

Men det är också ganska svårt att dela upp maten nu. Veterinären sa att han får börja äta något smått ifall han blivit sig själv igen. Så nu springer vi ut med 2 timmars mellanrum o. ger pytte-lite hö åt Vinkku o. en aning mera åt Jenna. Jenna som skulle behöva få mycket mat men hon får nu försöka klara sig på en aning mindre hö. 

Men det jobbigaste av allt, jag kan inte slappna av, jag måste hela tiden titta ut o. se om han fortfarande står o. mår bra. Jag är så livrädd att han ska få ont igen. Men nu får vi hoppas på det bästa för min lilla Vinkku <3

Du är stark min vän, Starkast i hela världen <3

//Sarah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar