21 nov. 2016

Lycklig, men tårarna rinner

Jag borde vara jätte glad nu vilket jag också är, lycklig att äntligen ha fått en kompis åt Vinkku och en yngre träningskompis och ridhäst åt mig själv, men tyvärr finns en stor del av sorgen kvar mitt i bland lyckan just nu...
Jennas plats i hagen har varit tum i snart ett år och jag hade blivit van med att bara ha en häst. Allt mer sällan har jag gråtit av saknad nu och jag har kunnat prata om Jenna utan att en tår har fallit.

Men nu när Vesku flyttat in tog han Jennas plats och det är jag glad över, så otroligt glad över att ha 2 hästar i hagen igen, men herregud vad han påminner mig om Jenna. Hans ögon, hans sätt att vara mot mig, allt! Ibland är det nästan så jag tror att det är Jenna😍

Jag är en människa som inte gråter så ofta, inte åt filmer och är överlag ingen känslig person. Har ganska svårt att visa känslor och skulle aldrig visa att jag gråter inombords åt någon.
Men när det kommer till den 21 December 2015, dagen då allt ändrades på bara 1 timma. 
Jag skulle kunna gråta hur länge som helst, hör jag någon säga 21 december eller ser jag 21 någonstans kopplar jag allt ihop med Jenna och just den dagen som hon avlivades.
Alltså det jag försöker säga är att jag oftast är en glad människa på utsidan men insidan är inte alltid lika glad.

Men i alla fall, inatt har jag inte alls mått bra, sovit i 4 timmar och tårar har fallit hit&dit. Saknat Jenna så otroligt mycket... Är också hemma från skolan idag, kändes bara jobbigt att åka till skolan bland alla människor och just idag har jag ingen lust att prata, skratta och vara glad.

Han som alltid kommer va nummer 1💖
Steg upp 06:10 i morse och gav hästarna mat och efter det kändes det bättre. Får se vad jag hittar på idag, ska ut och hålla hästarna sällskap lite senare på dagen åtminstone, ska antagligen kolla en film också. Så idag bli det en lugn dag, vilket jag behöver just en regnig och jobbig dag som denna...

//Sarah


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar