21 dec. 2016

Ett år sen jag såg dig sist

Idag är det exakt ett år sen Jenna lämnade oss och sorgen är minst lika stor som då. Saknar henne varje dag och känns fortfarande jobbigt att se ljus brinna, men det jobbigaste av allt är nog att folk inte förstår att det gör så jävla ont att prata om sin häst som inte längre finns. Vissa förstår bara inte vad det betyder att ha en häst som bästavän...💕 Finns alltid tårar i ögonen när jag ser en gammal bild på henne eller när jag läser ett av mina gamla blogginlägg om henne.
Sen så känns det också som att allt var mitt fel. Varje dag kommer denna tanke upp i huvudet på mig
"Tänk om jag skulle ha gett henne en chans att få stiga upp istället för att låta henne somna in, tänk om hon hade blivit bra, tänk om hon fortfarande skulle stå i hagen med Vinkku då" tänk om, tänk om, tänk om, snurrar varje dag i mitt huvud och det får mig att bli helt galen och arg på mig själv.
Innerstinne vet jag att det var rätt val men oftast känns det bara fel, fel allt det jag gjorde just den dagen...


 Saknaden till Jenna är stor och det gör så jävla ont varje dag att veta att hon aldrig kommer tillbaka, saknar hennes ögon och hennes trygghet enormt💗

Titta extra noga på bildens datum, 21 December 2014 alltså bilden är tagen exakt ett år före hon gick bort.

Det finns bara en sak jag önskar och det är att hon en dag ska komma tillbaka, bara för en liten stund åtminstone...❤

Och ja, jag tycker ibland synd om mig själv, men vetdu, det får man också.
//Sarah

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar